Läraren och Eleven

En blogg är över. Med allt i skolans värld måste man tvinga sig till att hitta motivationen för det som komma skall. Utvärderingen.

SÅ; hur ska man utvärdera ”Läraren och Eleven”?

1. Den utlovade humorgraden. Den skulle vara rolig. Var den det? Tycker jag nog. Tycker nog att ett och ett annat skratt har lockats fram. Även där vi inte avsåg det.
2. Anspråken på verkligheten. Vi skulle skildra en skolvardag från två perspektiv. Från skolbänken och från katedern. Gjorde vi det? På sina ställen, kanske? Men här kunde vi nog utvecklats mycket mer.
3. Spin-off-effekterna. Alltså att Läraren skulle bli bättre på att planera efter Elevens perspektiv och att Eleven skulle hitta motivationen genom att reflektera över sitt eget lärande. Tja. Vad ska man säga. Det där är ju en floskel från allra första början. Å andra sidan, hur kan man mäta det som inte går att mätas? Hur kan man bedöma en personlighetsutveckling (hittade inget bättre ord) på ett rättvist sätt?

(Lycka till Juryn! Antar att vårt bidrag inte riktigt går under bedömningskriterierna…)

Idag var sista gången jag troligtvis träffade någon av lärarna, hade en fin avslutning med god tårta och många skratt. Inte överdrivet med tårar eller ledsna miner (även fast de gjorde ont i hjärtat att behöva säga hejdå). Bloggen har både ja o läraren glömt bort, jag har flyttat och har inget att skriva om i den skolan och läraren är väl antagligen lat,haha! Kommer troligtvis aldrig mer gå i den skolan även fast jag vill, så vet inte vad som händer med bloggen, lämnar det beslutet i lärarens händer.

hur gör man avtryck på någon som träffar så många andra,ser så många andra sluta o har jobbat med så många andra långt innan en själv? Det är en fråga som jag inte kan släppa nu. Jag fick 4 lärare bli ledsna och säger att de kommer sakna mig, o att jag gjort stort avtryck hos dom och finns i deras tankar. Samma lärare har även brytt sig så mycket det senaste halvåret. Även idag skriver vi fortfarande till varandra. Jag får inte ihop det, hur har jag lyckats bli så viktig för dom när jag vart så mycket jobbigare än andra ungdommar på skolan.

Denna bok fick jag av läraren idag, vilket jag är väldigt tacksam o glad över. Jag fick en bok som var lärarens egna privata bok för att han ville jag skulle ha den, wow!

Har aldrig tatt mig tid att skriva för att jag vill det,utan för att underhålla. Har aldrig skrivit ett inlägg på denna blogg som har handlat om vad jag tänker om skolan utan att ha humor i det och med glimten i ögat. Men nu finns det ingen glimt,det finns inget sånt kvar. Är jag en dålig bloggare,elev eller en attentionwhore för att jag skriver detta? Den rädslan finns såklart där men vad kan man göra mer än att tackla problemen och försöka igen? Det finns ingen glömt i ögat,ingen lust till något och långt ifrån tankarna som ger bra inlägg här och ger andra något att skratta åt. Och mitt i allt detta, har jag insett vad lärarna har gjort för mig senaste 7 månaderna,och jag kan inte sätta ord på hur tacksam jag är såhär i efterhand och ångrar att jag inte använde deras hjälp mer än vad jag gjorde. Det är fantastiska människor som jobbar på denna skola, och jag har stor respekt för dom alla. Skulle vilja plocka ner månen och alla stjärnor och ge till dom människorna,för det är vad dom är,stjärnor. Både lärarna och dom andra i byggnaden. Tack för allt ni gjort för mig, ni finns i mina tankar.

Tisdag morgon vid frukostbordet. Lite stört att jag är nervös? Ändå lite stördare att jag gärna skulle VILJA göra provet. Stördast kanske ändå är att jag ser fram emot eftermiddagen när jag ska få RÄTTA!

1. Vi ville avvakta det finska presidentvalet.

2. Det blev en ursäkt för att inte ägna sig åt annat skolarbete.

3. Januaris inträde.

4. Prestationsångest och skrivkramp??

5. Det tog för lång tid att bli nationellt erkända.

6. Januari tog aldrig slut.

7. Det blev helt plötsligt roligt att åka pulka igen.

Ännu en seg fredag,läraren whinar sönder och alla bars vägrar. Vad ska man blogga om? Potatis? Världens undergång? Katter? Vem vet vad ni vill läsa,inte jag iaf. Kommentera om det så slipper ni sånna hör onödiga inlägg!

Vi kan hålla på med att bryta ner våra styrdokument, vi kan försöka göra ordningsregler hit och dit och vi kan satsa stenhårt på formativ bedömning.

Det finns bara ett svar på alla problem i skolan. Igår blev jag säker.

Mer yoga åt folket!

…att planera lektioner som man aldrig får utföra
…att frustreras över hur väldigt lite som brukar bli av av det man faktiskt planerar
…att stressas upp av att ännu en dag går utan att man får se eleven utnyttja sina förmågor
…att känna sig ännu mer oförberedd på nästa arbetsdag
…att orka anmäla till försäkringskassan, arbetsgivaren, förskolan och PS Självservice (det idiotiska administrationsverktyget man aldrig kommer ihåg lösenordet till eftersom man använde det sist för tre månader sen)
…att hinna göra allt det där innan man måste laga lunchen
…att vårda sitt sjuka barn